Adam

Adam har varit på valpkurs tillsammans med husse. Efter att ha läst om syster Sancys prestationer på sin kurs, var förväntningarna så klart skyhöga på Adam. Visst, han skötte sig - han kom när han blev kallad på, stannade när husse stannade och satte sig på kommando (precis som han i stort sett alltid gör annars). I alla fall under de första femton minuterna av kursens två timmar... Efter det började hans skrynkliga lilla ansikte utstråla en allt mer hopplöst uttråkad min. Husse erkänner att han efter ett tag inte var allt för road heller och kanske snappad Adam upp och påverkades av att husse faktiskt var helt uttråkad.
Imorgon är det dags igen, lektion nummer två, men då får det bli matte och Adam som åker. Kanske kan hon få "kom, stanna, sitt, kom, stanna, sitt, kom, stanna, sitt, kom, stanna, sitt" att bli lite roligare för honom. Om inte, har husse största möjliga förståelse...

Istället för bilder på när Adam stoltserar med hur duktig han är på lydnad, visar vi här ett litet axplock av bilder från den senaste tiden. (Dessutom har vi inte alls, trots att vi lovade, blivit bättre på att ta bilder på Adam. Det sker fortfarande, liksom uppdaterandet av den här bloggen, pinsamt sällan.) Alltså, håll till godo med en liten retrospektiv studie.


6:e januari
Idag är det svårt att fatta hur tramsigt liten han var för bara några få månader sedan.


6:e januari
Då fick han gott och väl plats under morbror Rod och svansen hängde lite undergivet nedåt.


9:e januari
Adam försökte desperat att göra allting på exakt samma sätt som Rod.


25:e januari
Helt lönlöst försökte han komma upp i alla härligt mjuka möbler. Lika lönlöst försökte han bli kompis med mattemors pudel.


31:a januari
Hela världen verkade lite kall och läskig, värst var kvällstid när det var mörkt ute, så det var bäst att krampaktigt kravla sig fast vid matte och husse så fort man lämnade hemmet.


4:e februari
Rod börjar så smått att acceptera Adams existens.


2:a mars
Adam växer så att det knakar och omvärlden ter sig allt mindre läskig för honom. Fortfarande är det ändå tryggast hos husse och matte, helst i sängen.


11:e mars
Av undergivenheten gentemot morbror fanns snart inte mycket kvar. Rod började förmodligen lika snart ångra att han en gång hade börjat aceptera det mjölktandade, ettriga, lilla monstret...


23:e mars
Betydligt mer svårflirtad än Rod är mattemors åttaåriga pudel. I sina ibland något klumpiga och burdusa försök att skaffa sig en ny lekkamrat, har Adam drivit pudeln Toker mer eller mindre till vansinne sedan dag ett.


31:a mars
Nu är det inte mycket kvar som påminner om den lilla korven som vi hämtade hem i början i januari. Adam är stor nog att ta sig upp i sängen (och andra möbler) för egen maskin, han leker med Rod på någorlunda lika villkor, han lyder i stort sett alltid de grundläggande kommandona ("kom", "stanna", "sitt", "loss", "nej"), omvärlden känns långt ifrån lika läskig (till och med rädslan för mörkret är helt borta) och han är, när han bara vill, lugn och cool som en filbunke - till och med tillsammans med Toker och Rod. Favoritplatsen är dock fortfarande i sängen mitt emellan eller, ännu hellre, mitt på husse och matte.

Adam är nu helt frisk i både öga och tarm. Förmodligen har han glömt bort hela incidenten... Matte har tyvärr åkt iväg med kameran och Adam har spenderat några av de senaste dagarna hos Rod, gudmatte och gudhusse, så för bildbevis på tillfrisknandet hänvisar vi (återigen) till Rods blogg. Ta en titt under rubrikerna Vårkänslor och Beach Bums. Ingen kan tro att han någonsin varit det minsta sjuk...!

Plötsligt förvandlades Adam till en diarrésprutande ynkling med röda, svullna ögon. Ett pyttelitet, oidentifierat föremål hade trängt in i hans hornhinna och ett slick på ett ruttnande kadaverben - smaskens! - hade gett honom en infektion i de små tarmarna. Efter en dygnslång vistelse hos veterninären, fick Adam komma hem igen och är nu på bättringsvägen. Trots mindre kalabalik, ett flertal olika ögondroppar, narkos, illasmakande antibiotikatabletter, rakad päls på ena benet, sprutstick, separation från matte och husse, sträng diet, är frågan om Adam själv inte tyckte att tratten var det absolut värsta...



Stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars, stackars mig...



De söndertuggade resterna av den under senare tiden allt mer bortglömda mjukis-apa som Adam fick med sig som "souvenir" från pappa Ascot blev plötsligt högaktuell igen. Den luktade väl lite trygghet, kan man tro. Apan var dessutom det enda, förutom Radio Luxemburgs sändningar, som Adam kunde få in i sin tratt...

Det har nu gått tre veckor sedan Adam blev en i familjen. Som redan nämnts i detta forum, är han inte längre det hjälplösa, lilla knyte som kom hit en ovädersnatt i början av januari. Allt tydligare börjar ett subjekt märkas av i Adam - han vet vad han vill och börjar förstå hur han ska göra för att få det. Hans sociala liv och rörelser börjar också ta form, såväl med människor som med andra hundar. Bland annat börjar det (äntligen) verka som att han och morbror Rod kommer att kunna bli dödspolare. Till och med kontakten med mattes mammas hundar - två tämligen reserverade och bestämda herrar, inte helt olika Statler och Waldorf i Mupparna - går över, åtminstone husses, förväntan.

Efter påtryckningar har matte och husse bestämt sig för att ta sig själva i kragen vad gäller fotograferingen av Adam. Tyvärr kan vi ännu inte bevisa att någon större förändring har skett, men det kommer...

Adam och Roddan



Under den första tiden fick Adam oftast bara se ryggen av Rod...



... efter ett tag började de kunna dela filt och nu leker de så häftigt med varandra att man stundvis faktiskt får hålla i möblerna. Förhoppningen är att den största entusiasmen dem emellan avtar något innan även Adam är stor nog att välta bokhyllor. Fler bilder på grabbarna grus kommer inom kort.



PS. Gudhusse påpekar konstant att Adam inte alls är lika söt som Rod. Men nog verkar det suga lite i valptarmen? DS.

---

Adam och familjelivet



Toker ("Statler")...



... och Trullis ("Waldorf") råkar ut för "Animal".

Mattes mammas hundar, Toker och Trullis, har nu bekantat sig med (eller kanske snarare "råkat ut för") Adam. Under en hel kväll försökte Adam desperat och outtröttligt att få någon av de två herrarna, en 8-årig Pudel och en 15-årig Corgi, att leka med honom. Om Toker och Trullis kan liknas vid Statler och Waldorf, kunde Adam nog liknas vid mupparnas Animal... Även om både Toker och Trullis uppvisade ett beundransvärt tålamod med vår hundspoling, fick han sig ibland några minnesvärda tillrättavisningar och hans kunskaper i hundvärldens beteendekoder är nu synnerligen uppdaterade. Samtidigt anas en viss risk för bortskämning av Adam från båda familjernas mänskliga medlemmar, inte minst från husses mamma som redan inom första veckan införskaffade en egen korg (samt filt, leksaker, skålar och dylikt) till Adam...

Fler bilder kommer inom kort.

---

Adam och konsten



Här visar Adam upp ett av sina senaste verk - en performance med titeln "Zzzzz..."

Adam gör dagliga studiebesök hos husse och kommenterar arbetet med antingen slickningar eller små grymtningar. Dock kommer det då och då små antydningar från Adam om att han hade uppskattat studiebesöken mer om husse hade sysslat med traditionellt landskapsmåleri; det är ju betydligt roligare ute på Alvaret än under skrivbordet (särskilt eftersom man tydligen aldrig får leka med någon av alla frestande sladdar som hänger där).

---

Adam och hygienen



Kloklippning är ett långt ifrån populärt inslag i vardagen. Populärt är däremot att slicka ren sig själv, alla andra och, ja, i stort sett allt ska städas. Adam håller stolar, bokhyllor, vänner, kläder, dörrar, grannar, golv och oss blänkande rena med sin tunga. Mmmm va' gott...!

Jag måste nog göra lite reklam för min väska. 1996 köpte jag en axelremsväska av märket Timbuk2. Sedan dess har den använts jämt och ständigt, i ur och skur utan att den knappt ens fått en repa; en behändig och tålig liten sak som man kan packa ned vad som helst i.
Vad har det här att göra med Adam, undrar ni kanske nu? Jo, matte är i Göteborg och när hon är borta blir det till att gå, cykla eller ta bussen för min - och Adams - del (eftersom jag ännu inte har skaffat något körkort). Idag ville jag ta med Adam ned till stranden igen, men jag insåg att det än så länge är lite väl långt för honom att gå och för mig att bära honom. Vad gör husse då? Jo, fram med gamla Timbuk2-väskan och ned med Adam i den. Sedan bar det av till stranden.
Adam verkade inte ha något emot att framrycka på det sättet, men han uppskattade det inte tillräckligt mycket för att stanna kvar i väskan efter att jag hade lagt ifrån mig den. Därför har jag tyvärr inga bildbevis på tillfället. Håll istället till godo med lite produktplacering (utan hund):

Visst, det är en mild vinter i år och på grund av växthuseffekten stiger temperaturen i allmänhet. För Adam är det dock en ganska klen tröst. Han fryser nämligen som... ja, just det... som en hund. I sisådär en kvart där ute är alla lukter spännande och alla lekar roliga, men sedan börjar blicken vändas längtande hemåt. Det går så klart bra att leka även inomhus, men Adam verkar vara av uppfattningen att man lika gärna kan passa på att sova en stund om man får chansen.

"Nej", "stanna", "kissa", "kom", "sitt"... Det är inte så få ord en hundunge ska lära sig. Som om "svenskalektionerna" inte vore nog, tillkommer ju alla andra, helt nya intryck i form av nya lukter, nya saker, nya regler, nya människor och - inte minst - nya hundar. Redan första dygnet hade han hunnit bekanta sig såväl med mattes mammas pudel, Toker, som med sin "morbror" Rod.

Även för Adams nya husse och matte, oss själva alltså, innebar det första dygnet självklart många nya erfarenheter, överraskningar och funderingar. Det tog inte lång tid innan första telefonsamtalet gjordes med en drös av frågor till tålmodiga Håkan och Tina.

En av erfarenheterna vi gjorde tämligen snart var att vår dubbelsäng var den nyhet som Adam förmodligen uppskattade mest i sitt nya hem. Efter att han förstod att sängen var den plats som han faktiskt skulle få sova på, kan man knappast påstå att han hade några svårigheter med att finna sig till rätta i den...



Sista kvällen med gänget i Alafors. På kvällen den 5:e januari, efter att ha gått igenom alla papper samt fått goda råd och nyttiga tips av Håkan och Tina, bar det av mot Öland.




Adam och matte slutspurtar i tävlingen om vem som kan ta den längsta sovmorgonen sedan Törnrosa.





Efter vad som för Adam och matte var frukost, men som för de flesta andra hade varit en något sen lunch, väntade promenad, brottningsmatch och toalettbestyr i den nyfallna snön.




Tätt efter dubbelsängen följer den egna korgen i Adams lista över sina smultronställen i det nya hemmet. Inte helt överraskande verkar liggandes på mjuka underlag över huvud taget vara ganska populärt.




Här bekantar sig Adam och Toker med varandra för första gången. Att döma av Adams kaxiga svansföring har han ännu inte förstått något om att visa ödmjukhet och respekt inför äldre hundar...




På kvällen kom morbror Rod på besök tillsammans med "gudhusse" Melker och "gudmatte" Ulrika. Det är kanske inte en allt för vild gissning att Rods storlek kan ha något att göra med att Adams svansföring plösligt blev betydligt lägre.




De första 24 timmarna i Färjestaden är nu avklararde och Adam har återvänt till vad han tydligen bestämt sig för är den absoluta höjdpunkten med Öland - dubbelsängen.

Adam av rasen Rhodesian Ridgeback är en av Vereus Qoyas "diamantvalpar". Diamantkullen kom till världen den 31:a oktober 2007 med Vereus Qoyas Jura som mamma och Ascots Alta Mirano som pappa. Ordet "diamant" kommer från grekiskans adamas; därav namnet Adam.
Den 5:e januari 2008, en snöblaskig vinterkväll, hämtades han hem till oss i Färjestaden på Öland.